---

    

Jag vaknade upp nästa morgon av att jag kände doften av pannkakor. Jag va så trött efter gårdagen så jag
orkade inte öppna ögonen riktigt. Jag tänkte på gårdagen och kom på att Zayn hade lagt sig bredvid  mig. Då flög mina ögonlock upp och jag vände mig om snabbt och där låg han och sov men han vaknade snabbt av min vändning och kollade förskräckt runt i rummet och hans blick fastnade på mig.

- Hi. Sa jag lite blygt.
- Oh hi, sa han och rodnade.
Det blev en pinsam tystnad innan jag tog ett andetag och frågade om han somnade här igår även fast jag visste svaret.
- Yes I think I did that, sa han och rodnade mer.

Han va så söt när han gjorde det!  Han kollade upp på mig och kollade mig rakt in i ögonen och när han gjorde det kändes det som om tiden stannade, att det bara va vi 2 i hela världen och jag ville just i detta ögonblick att det skulle va så. Zayn lutade sig fram mot mig och va bara en liten bit ifrån mig just när dörren flög upp och där stod ju såklart Louis.

- What are you doing? Sa han med ett hånflin på läpparna.
- Nothing! Svarade vi båda kort, fort och samtidigt.
- I don’t believe you, sa han med en liten retsam röst.
- What did you want Lou? Sa Zayn med en liten lätt irriterad röst.
- The breakfast is ready. We have pancakes for you! Sa han och stod kvar i dörr öppningen och väntade på att vi skulle ställa oss upp och komma. Han ville värkligen inte lämna oss ifred! Fast det kanske skulle va bäst för då skulle det bli en sån pinsam tystnad.
- Are you going to sit there all day or are you going to come and have breakfast with us?
- No we coming, sa Zayn och reste på sig. Jag gjorde detsamma och vi gick ner och åt frukost.

När vi kom ner och satt oss vid bordet började killarna fråga vart Zayn va under natten men han gav dom alla en blick som menade att han skulle förklara sen. Min mobil började ringa och på displayen stod det Emma. Jag fick ett leende på läpparna och svarade. Jag gav alla vid bordet en ursäktande blick och gick iväg.

- Aa! Du somnade på Zayns axel igår och han hade armen runt dig! Det va så gulligt så jag tror jag dör! Nästan skrek Emma i telefonen.
- Hej på dig med Emma.
-Hej men serriöst vad gulligt!
-Men du och Harry då! Du satt ju i hans knä! Det va så gulligt att han insisterade på att du skulle sitta där.
- Ja! Synd att jag inte kunde sova hos dig för mamma ringde när filmen va slut och sa att jag skulle komma hem. Men Harry va så himla söt för när mamma skulle hämta mig så frågade han om han skulle följa mig hem för han visste inte att jag skulle bli hämtad. Så gulligt!
- Nej vad gulligt! Det kanske blir något emellan er då?
-Jag vet inte, kanske. Men du och Zayn då!

Jag ville berätta för Emma om vad som hände igår men inte över telefonen. Så vi pratade lite till och jag bad henne att komma över för att det va sista dagen killarna skulle va kvar. Jag kände mig lite ledsnare nu när jag tänker på det. Jag gick tillbaka till matbordet och alla hade ätit upp och skulle just gå iväg när jag kom. Alla kollade undrande på mig.

-Who did you talk whit? Sa Simon och alla kollade undrande på mig för jag hade pratat så länge.
-Emma, she is coming over soon so we can do something because you are going home today. Sa jag och gjorde en ledsen min så de började skratta. Alla utom Harry.
-Are Emma coming now?
-Yes. She was ready so she is on her way.

Harry bara försvann upp på övervåningen. Alla kollade på varandra och började as garva. Tillslut kom Harry ner igen och kollade på oss. Han hade bytt om från pyjamas till vanliga kläder och fixat håret och gjort sig iordning medans vi andra stod där i våra pyjamaser och skrattade åt honom.

Hej och förlåt igen att det är så dålig uppdatering det är mitt fel men det är sista veckan i skolan nu och vi har mycket att lämna in för betygen och så men vi ska försöka att få bättre uppdatering under jul. Nu fick det bli ett litet längre kapitel och vi vill ha lite fler kommentarer!
3+ för nästa Kpitel!
God Jul Kram Agnes :) xx