---

                  

Alla fem killarna tittade på mig och Emma.
- Hi girls, sa dem i mun på varandra.
Emma fick ett totalt fri spel och sprang fram till Harry och kramade honom, sen tillbaka till mej och bara skrek. Killarna skrattade åt henne. Hon älskade verkligen det här bandet, men hon var mest galen i han Harry.
- Do you boys want to bath in the pool? frågade Simon killarna.
De tittade på varandra och nickade
- Yeah, that sholud be great! Sa Liam.
- Do you girls want to enjoy? frågade Zayn oss.
Jag kände att jag rodnade lite men nickade stort.
- Good, sa han och log mot oss. De försvann ut ur mitt rum för att byta om.
- Men Sara! Jag har ju ingen bikini, sa Emma till mig oroligt.
- Du kan låna av mig, svarade jag och gick bort mot min garderob, jag tog fram min svarta bikini och min blå och vit randiga.
- Här, sa jag och träckte fram den svarta bikinin.
- Tack, sa hon och tog emot den.
Jag stängde och låste dörren så att vi kunde byta om.

När vi kommer ut till polen är killarna redan i. Vi slänger handdukarna på en solstol och sätter oss vid poolkanten.
- Åh fy vad kallt! Säger jag och vänder mig mot Emma.
Emma stoppar också ner fötterna i vattnet och gör en grimars, antagligen för att det är så kallt.
- Come on! Jump in now! Skriker Louis.
- No it´s so cold, svarar jag. Han gör en min åt mig och dyker ner under vattnet.
Jag och Emma sitter och pratar medans vi kollar på killarna som badar.
Plötsligt hör jag att Emma skriker till, strax efter känner jag att någon tar tag i mina fötter. Jag dras ner under vattnet av någon. Det kalla vattnet nuddar mina ben och min mage, mer än så hinner jag inte tänka för plötsligt känner jag att jag slår i bakhuvudet i poolkanten. Allt blir svart..

Jag vaknar och ser mig omkring i det vita rummet. Det värker i hela huvudet. Dörren öppnas tyst.
- Oh, good to see that you are awake. Säger en mörk röst. Jag hör hur han närmar sig mig.
- I´m so sorry for what happend to you, it´s all my fault, säger han och tar bort en hårslinga från mitt ansikte. Jag ser suddigt efter smällen så jag kan inte riktigt se vem det är.
- Where is Simon? frågar jag
- He´s outside. I can get him in here if you want? 
- No, it´s okay
- Okay.
Det blev tyst en stund, det var skönt för mitt huvud, men jag ville ändå att han skulle säga något, han verkar så gullig. Efter en stund avbryts tystanden.
- How are you? frågar han mig.
- Ehm..not so good, it really hurts in my head. Får jag ur mig lite tyst.
- Oh, okay. I..I´m so so sorry, säger han ledsamt och stryker mig lätt över kinden.
- It´s okay. Säger jag och ler svagt.
- No it´s not. 
Jag slår upp ögonen helt och nu ser jag vem det är.. det är ju.. HAN!